Ulrika Fredrika Pasch, född 10 juli 1735 i Stockholm, död 2 april 1796, var en svensk konstnär. Hon var dotter till konstnären Lorens Pasch d.ä. och Anna Helena Beckamn, syster till konstnären Lorens Pasch d.y. och brorsdotter till konstnären Johan Pasch. Ulrika Pasch började måla 1756 men hade tidigt tillsammans med sin bror fått undervisning av fadern. Hon blev hushållerska åt en släkting, men målade på fritiden. Under en tioårsperiod försörjde hon sin pappa och syster som professionell porträttmålare i Stockholm innan hennes bror återvände från sina studier utomlands 1766, då de började arbeta tillsammans. Deras samarbete beskrivs som harmoniskt och de valdes båda in i konstakademien 1773. Hon var inte den första kvinnan som valdes in i akademin, men hon var den första kvinnliga yrkeskonstnären som blev vald. Hon ska ha målat detaljerna på broderns tavlor, som klädesdetaljer och liknande. Ulrika hade en framgångsrik karriär och målade ofta porträtt av kungafamiljen och hovet. Hon ansökte dock upprepade gånger förgäves för en pension. Systern Helena Lovisa (1744-96) hushållade åt sina syskon. Trots att det sägs att hon själv var en ödmjuk person som aldrig framhävde sitt arbete, så är hon en av få kända självförsörjande kvinnliga yrkeskonstnärer i Skandinavien före artonhundratalet.  Related Paintings of ulrica fredrica pasch :. | ulrica gustava ehrenhoff | okand gosse med karta | hedvig ulrika hedengran | eva eleonora salvius | ulrica lovisaaria sparre |
Related Artists:
Johann Henrich Wedekind
painted Portrait of Empress Anna of Russia in 18th century
WC Piguenit
1836-1914
VEEN, Otto van
Flemish painter (b. 1556, Leiden, d. 1629, Bruxelles). Flemish painter and draughtsman of Dutch birth. Although born in Holland, he is regarded as an artist of the Catholic southern Netherlands, where he spent most of his active life. He seems to have been acquainted with most of the Netherlandish scholars of his time, and his works testify to his broad humanistic learning. This and his prominent role in the early manifestations of the Counter-Reformation in Antwerp may have led Rubens to choose him as a teacher. Van Veen's importance as an artist has often been compared to the career of his famous pupil, for whom he was certainly the most important exemplar of the pictor doctus or learned painter. Van Veen obviously represents the older generation's more classicizing and conservative response to the Counter-Reformation. For him, the return to the spiritual values of the past also implied a recovery of the pictorial style of the High Renaissance, with its deliberate borrowings from the paintings of such artists as Raphael and Correggio.